lågkoldioxid

Lågkoldioxid, eller låg koldioxidhalt, är en beteckning som används för att beskriva produkter, processer eller tekniker som genererar låga mängder koldioxid jämfört med jämförbara alternativ. Begreppet används främst i sammanhang som rör klimatpåverkan och energieffektivitet, där målet är att minska utsläpp av växthusgaser under hela livscykeln eller i den specifika processen.

I praktiken kan lågkoldioxid innebära användning av förnybar energi, elektrifiering av processer, energieffektivisering eller alternativa material och tekniker som minskar utsläpp. Inom näringslivet och offentlig sektor används begreppet ibland i riktlinjer och miljövarudeklarationer för att kommunicera låga utsläpp relativt standardprodukter.

Bedömning av vad som räknas som lågkoldioxid bygger vanligtvis på livscykelanalyser (LCA) och använda begreppet CO2e (koldioxidekvivalenter). Det följs ofta av standarder och rapporteringsramverk som ISO 14040/14044 eller EU:s taxonomikrav, samt krav på transparens i redovisningen och dokumentation för att undvika greenwashing.

Exempel på områden där lågkoldioxidprincipen tillämpas är eldrivna fordon, uppvärmning med förnybar energi, byggmaterial med lågt koldioxidinnehåll eller cementalternativ, och produktion som använder grön el. Utmaningar inkluderar högre kapitalkostnader, infrastrukturbehov och behov av verifierbara data för jämförelser.