läskunnighet

Läskunnighet avser förmågan att läsa och förstå skrivna texter och ofta även att skriva. Begreppet kan användas i både grundläggande bemärkelse — att kunna avkoda bokstäver och ord — och i en mer omfattande bemärkelse som funktionell läskunnighet, där individen kan använda läs- och skrivkunskaper i vardagliga och arbetsrelaterade sammanhang.

Mätning av läskunnighet sker vanligtvis genom läskunnighetsnivåer eller läskunnighetsprocent i befolkningen, och tar ibland hänsyn till ålder, kön och geografisk fördelning. Internationella jämförelser redovisas av organisationer som UNESCO, men metoder och definitioner kan variera.

Historiskt har läskunnigheten ökat i takt med spridningen av tryckta medier, skolplikt och offentliga utbildningssystem. Trots framsteg kvarstår utmaningar: fattigdom, bristande tillgång till skolor, språkliga minoriteter, konflikter och könsrelaterade hinder bidrar till fortsatt analfabetism i vissa regioner.

Läskunnighet har stark koppling till socioekonomiska faktorer. Hög läskunnighet förbättrar möjligheter till arbete, hälsa och deltagande i samhällslivet, medan brist på läs- och skrivkunnighet kan förstärka marginalisering.

Insatser för att öka läskunnigheten innefattar grundutbildning, vuxenutbildningsprogram, alfabetiseringskampanjer, läromedelsutveckling och satsningar på tidig barndomsutbildning. I modern tid har också digital läskunnighet blivit en viktig aspekt för att hantera informationssamhällets krav.