lärlingssystemet

Lärlingssystemet är en utbildningsform där en elev lär sig ett yrke genom praktiskt arbete under en erfaren handledare, ofta en arbetsgivare eller mästare, kompletterat av teoretiska studier. Traditionellt har systemet varit kopplat till hantverk och skrån, där lärlingen fick skydd och sociala rättigheter inom yrket. I modern företags- och utbildningsmiljö varierar upplägget mellan olika länder, men grundtanken är samma: kompetensutveckling genom praktik i arbetslivet kombinerad med utbildning.

I praktiken innebär en lärlingsplats att lärlingen arbetar hos en arbetsgivare under en planerad utbildningsperiod, får lön och deltar i ett upplägg som leder till yrkesskicklighet. Längden på lärlingsperioden varierar, ofta något till tre år, och avslutas vanligtvis med ett yrkesprov eller en yrkesexamen. Fackföreningar och arbetsgivare formar ofta villkoren, inklusive vilka yrkesområden som erbjuds och hur utbildningen finansieras.

Fördelar med lärlingssystemet är kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad, ofta god anställningsbarhet och praktisk färdighet. Kritiker pekar på risker med varierad utbildningskvalitet, möjligheten till ojämnt stöd och att vissa yrken saknar ordentliga lärlingsplatser.

I Sverige förekommer lärlingar inom gymnasiala yrkesprogram, särskilda lärlingsutbildningar och branschsamarbeten i industri, bygg och service. Lärlingssystemet ses som ett sätt att underlätta övergången från skola till arbete och att stärka kompetensförsörjningen i näringslivet.