längdriktningen

Längdriktningen, eller längdaxeln, är den riktning som följer ett objekts längd. Den står i kontrast till tvärriktningen eller breddriktningen, som är vinkelrät mot längden. Begreppet används som referens i många fält för att beskriva hur ett objekt belastas, deformeras eller rör sig i förhållande till sin längd.

Inom material- och konstruktionsvetenskaper är längdriktningen ofta avgörande för hur ett material uppför sig. Egenskaper som hållfasthet, styvhet och förmåga att absorbera energi varierar ofta mellan längd- och tvärriktningen. Exempel: i trä och fibrösa material är fibrerna orienterade längs längdriktningen, vilket ger högre draghållfasthet och styvhet längs denna axel än i tvärriktningen. Inom kompositer och textilier är orienteringen av fibrer central för prestanda.

Inom anatomi och medicin beskriver längdriktningen kroppens huvudaxel, från huvud till fot. Rörelser och muskelkraft analyseras ofta i förhållande till denna axel. Inom medicinsk bildgivning används orientering i förhållande till längdriktningen; till exempel sagittalplanet löper parallellt med kroppens längdaxel.

Användningsområden utanför ren vetenskap inkluderar geovetenskap och byggnadsteknik där man beskriver orientering av strukturer eller lager längs deras längd, till exempel hur vägar och järnvägar är riktade i förhållande till längden.