luftrumsanvändning

Luftrumsanvändning är den samordnade planen för hur luftrummet används av flygningar. Den omfattar planering av flygrutter och schemaläggning av tillträde till olika delar av luftrummet samt säkerställande av flygtrafikledning och säker separation mellan flygplan. Målet är att möjliggöra säker, effektiv och miljöhänsynsfull flygtrafik under olika väder- och trafikförhållanden.

Inom ramen för internationella standarder från ICAO och europeisk regelverk (SES, EU) ansvarar svenska myndigheter för luftrumsplanering och reglering. Transportstyrelsen utfärdar föreskrifter, tillstånd och övervakning på civil kärna, medan Luftfartsverket (LFV) tillhandahåller flygtrafikledning och praktisk luftrumsplanering. Tillgången till kontrollerat luftrum styrs ofta av IFR-flygningar och ATC-ledning, medan okontrollerat luftrum används för VFR-flygningar när särskild kontroll inte krävs. Den svenska luftrumsstrukturen innehåller olika nivåer eller klasser och delas upp i zoner som begränsningar, militär övningsverksamhet och civila rutter, som tillsammans fastställs i luftrumsplaner och NOTAM.

Planeringsprocessen påverkas av flera faktorer, bland annat väder, trafikvolymer, militär verksamhet, säkerhetskrav och miljöhänsyn. Systemet bygger på kontinuerlig övervakning, samordning mellan operatörer och myndigheter samt internationell harmonisering för att upprätthålla säkerhet och effektivitet i europeiskt och globalt luftrum.