luftblandningen

Luftblandningen är den gasblandning som utgör jordens atmosfär och som människor och många organismer andas. Den består i huvudsak av kväve (N2) och syre (O2) samt mindre mängder av ädelgaser, koldioxid och andra spårgaser, och vattenånga. Vid torr luft är ungefär 78 procent kväve och 21 procent syre, medan övriga cirka 1 procent utgör bland annat argon, koldioxid, neon, helium och metan. Den exakta sammansättningen varierar mellan platser, höjder och över tid, och vattenånga kan utgöra upp till flera procent av volymen i fuktig luft.

Luftblandningen antas ofta vara homogen på regional nivå, men små variationer i temperatur, fuktighet och närvaro av föroreningar kan påverka hur blandningen upplevs och hur den beter sig i olika sammanhang. Luftens densitet och andra egenskaper ändras med temperatur, tryck och fuktighet, vilket är viktigt för meteorologi, klimatforskning och tekniska tillämpningar som ventilation och förbränning.

Betydelsen av luftblandningen är bred. Den utgör förutsättningen för andning hos människor och djur, påverkar växternas fotosyntes och klimatet, och används i praktiska sammanhang som inomhusmiljö, flyg och fordons- och industriella processer där luft blandas med bränslen eller tillsatser.