lokalisationerna

Lokalisationerna hänvisar till processen att anpassa innehåll och produkter till en specifik plats eller målgrupp. Begreppet används inom flera fält där olika typer av lokalisering ofta samverkar. I svenskt sammanhang innebär lokalisation i första hand anpassning av språk, kultur, teknik och rättsliga krav till en viss marknad.

Inom mjukvaru- och digitalt innehåll omfattar lokalisation oftast översättning av text, anpassning av användargränssnittet, datum- och siffersformat, valuta, adressformat och lokal lagstiftning. Processen brukar beskrivas som en tvåstegsmetod: internationalisering (förberedelse) och lokalisering (anpassning). Kvalitetssäkring innefattar terminologihantering, kulturella nyanser och omfattande testning i målspråket.

Utanför mjukvara används begreppet också inom biologi, där lokalisation anger var i en cell en molekyl eller struktur finns, till exempel proteiner som lokaliseras till kärnan, cytoplasman eller mitokondrierna. I kartografi och geodata kan lokalisation syfta på att koppla data till specifika platser för att underlätta visualisering och analys.

Relevanta faktorer vid lokalisationerna inkluderar kostnad, tidsram, kvalitet och risker, samt kulturell relevans och juridiska krav. Framgångsrik lokalisation kräver ofta samarbete mellan språkkunniga, tekniska specialister och affärs- eller forskningsenheter. Samordning mellan internationalisering och lokalisering är central i arbete mot en global användarbas.