linjeåtergivning

Linjeåtergivning är termen för hur linjer framställs och återges i olika medier. Den innefattar hur tjocklek, kontinuitet, riktning och textur används för att förmedla form, vikt och struktur i bilder, tryck och digital rendering. Begreppet används inom konst, grafisk design, kartografi, CAD och typografi för att beskriva hur olika linjetyper kommunicerar betydelse och innebörd.

Inom traditionellt handverk och trycktekniker bygger linjeåtergivning på materialets och verktygens egenskaper. Pennstreck, bläcklinjer och gravyrlinjer varierar i tjocklek och hållning för att skapa kontur, volym och mönster. Tekniker som hatching och cross-hatching används för att ge skuggning och djup trots begränsad färgpalett.

I datorgrafik beskriver linjeåtergivning processen att överföra en abstrakt linje till bildpunkter. Detta sker genom rasterisering och anti-aliasing samt olika sätt att rita streck, såsom solid, dashad eller stiliserad linje. Vid vektorbaserad renderings används vägar som kan skalas utan kvalitetsförlust och sedan konverteras till raster för visning på skärm eller utskrift. Renderingskvaliteten påverkas av upplösning, pixeldensitet och enhetens färdriktning samt av val av stroke-stilar och ändar.

Användningsområden inkluderar tryckta publikationer, kartor, tekniska ritningar, typografi och digital konst. Viktiga aspekter är linjetjocklekens konsistens, hur ändar avslutas (runda, skurna eller fyrkantiga) samt olika mönster för streckförteckningar. Utmaningar innefattar aliasing, skillnader mellan enheter och medier samt hur olika renderingsmetoder hanterar skalning och detaljnivå.