licensieringsmodellerna

Licensieringsmodellerna beskriver hur upphovsrättsligt skyddat material, särskilt mjukvara, medier och digitala tjänster, tillgängliggörs och får användas under olika villkor. De styr vem som får använda produkten, i vilken omfattning, hur länge och till vilket pris.

Vanliga varianter är abonnemangslicenser där användaren betalar löpande för tillgång under en bestämd period; varaktiga licenser där man köper rätt att använda produkten på obestämd tid efter engångsbetalning; samt användningsbaserade licenser som baseras på antal användningsenheter, API-anrop eller förbrukning av resurser. Pris kan också sättas per användare, per enhet eller som platslicens som täcker alla användare inom en organisation. För större behov används ofta enterprise-licenser eller volymlicenser med rabatter.

Inom öppen källkod finns licenser som reglerar återdistribution och modifiering; copyleft-licenser kräver att ändringar återpubliceras under samma villkor medan permissiva licenser som MIT eller Apache tillåter fri användning även i proprietära produkter. Dual licensing förekommer där samma mjukvara erbjuds under olika villkor beroende på användning.

Centralt vid val av modell är att hantera efterlevnad och risker, inklusive villkor, revisionsrättigheter och hur licensen kopplas till installationer, användare och geografisk användning. Ett väl genomtänkt val tar hänsyn till användningsmönster, tillväxt och totala kostnader.

Trender inom licensiering pekar mot molnbaserade tjänster och mjukvarutjänster (SaaS), kontinuerlig betalning och ökad användning av licenshanteringsverktyg för bättre spårning och efterlevnad.