lakningen

Lakningen, eller lakering, är en ytbehandlingsprocess där ett tunt filmiskt skikt av lack, lackfärg eller varnish appliceras på en yta för att ge skydd mot slitage, kemikalier och fukt samt för att förbättra utseendet. Den används på trä, metall, keramik och plast och kan ge olika glansnivåer från matt till högblankt.

Skiktens material varierar och inkluderar nitrocellulosa-, akryl- och polyuretanbaserade lacker samt vattenbaserade alternativ. Traditionella sprutade, penslade eller doppade system kan kombineras i flera lager: en grund/förseglarfärg, färglager om färg behövs och ett eller flera överlakeringar som ger skydd och glans. Vissa system härdar genom avdunstning av lösningsmedel, andra genom kemisk härdning eller UV-torkning.

Arbetsgången består av ytförberedelse, vilket innefattar rengöring och slipning, eventuellt primer eller grund underlag, samt applicering av flera tunna lager med mellanliggande torkning. Andra steg kan vara slipning mellan lager och slutlig polering eller specialbehandlingar för särskilda effekter. Tjockleken på filmen mäts i mikrometer och påverkar slitstyrka, transparens och resistens mot repor.

Fördelar med lakning är effektivt skydd mot fukt, kemikalier och slitage samt estetisk mångfald genom olika färger och glansgrader. Nackdelar inkluderar utsläpp av flyktiga organiska ämnen i solventbaserade systemen och krav på god ventilation och skyddsutrustning. Miljövänligare och låg-VOC-lackar används i ökande utsträckning. Lakning används inom möbel- och instrumenttillverkning, bil- och metallindustri samt i konst- och hantverksområden.