lagkompensatorer

Lagkompensatorer är en typ av kompensatorer som används i reglerkretsar för att forma systemets frekvensrespons så att lågfrekventa signaler förstärks utan att transienterna försämras avsevärt. De används främst för att förbättra statisk noggrannhet och därmed uppnå bättre långsiktig återkopplingsprestanda, samtidigt som systemets bandbredd och snabbhet hålls tillförlitligt relativt oförändrade.

Den vanligaste formen av lagkompensator är en första ordningens kompensator med transferfunktioner som ofta skrivs som C(s) = K · (1 + sTz) / (1 + sTp), där Tp > Tz. Denna uppsättning gör att låg-frekvent återkopplingsgain är högre än hög-frekvent gain, vilket ökar den statiska noggrannheten men endast i liten utsträckning påverkar fas- och stabilitetsaspekter i den mest relevanta delen av frekvensspektrumet. Den resulterande fasförskjutningen i den användbara bandbredden är vanligtvis liten, vilket gör lagkompensatorn mildare i sin påverkan på stabiliteten jämfört med andra typer av kompensatorer.

Användningsområden omfattar industriell processtyrning, positionsstyrning i servosystem, elmotorstyrning och andra applikationer där man vill förbättra statisk noggrannhet utan att kraftigt sänka svänghastigheten. Designen kräver val av lämpligt Tz och Tp så att den lågfrekventa förstärkningen ökar den önskade noggrannheten och att den förväntade påverkan på transientrespons och stabilitet hålls inom acceptabla gränser. Lagkompensatorer kan implementeras både som analoga nätverk och i digital reglering.