laddningsstation

En laddningsstation är en anläggning som överför elektrisk energi till batterier i eldrivna fordon eller andra uppladdningsbara enheter. Laddinfrastruktur finns som offentliga stationer, arbetsplatsladdare och hemmaladdare. I europeiska sammanhang används framför allt likström (DC) för snabbladdning och växelström (AC) för normal- eller långsammare laddning. Typiska effektnivåer är upp till cirka 22 kW för AC-laddning och betydligt högre för DC-snabb-laddning, ofta 50–350 kW beroende på utrustning och kabel.

En laddningsstation består av en eller flera laddningspunkter, en elförsörjning, kabel och kontakt samt mät- och betalningsutrustning. För AC-laddning dominerar kontaktstandarden Type 2 (Mennekes) i Europa, medan DC-snabbladdning ofta använder CCS2 som standard, med CHAdeMO i mindre antal. Många stationer stödjer användarigenkänning via RFID, app eller kort. Kommunikation mellan station och fordon samt mellan station och nätverk övervakas oftast med öppna standarder för att möjliggöra roaming och smarta tjänster.

Standarder och säkerhet regleras av internationella och nationella organisationer. Vanliga standarder innefattar IEC 61851 (laddningssystem för elfordon), IEC 62196 (kontakter och kopplingsdon), samt ISO 15118 (kommunikation mellan fordon och nätverk). Nivåer av skydd, jordfels- och överströmsskydd samt korrekt jordning är krav för säker drift och användaranvisningar.

Drift och användning av laddstationer påverkas av nät- och energiledning. Många stationer opereras av privata företag, kommuner eller energibolag och erbjuder olika prismodeller, abonemang och roaming mellan nätverk. Betalningar kan ske via appar, kort eller abonnemangsavtal. Smart laddning och lastbalansering kan minska effekttoppar i elnätet och stödja integration av förnybar energi.