kärlfattiga

Kärlfattiga är ett adjektiv som används inom biologi och medicin för att beskriva vävnader eller delar av vävnader som saknar blodkärl eller har mycket få av dem. Närvaron av blodkärl är begränsad eller omöjlig, vilket gör att näring och syre överförs i stället mest via diffusion från omgivande vävnadsvätskor. Termens användning är vanlig i histologi och klinisk medicin för att särskilja vävnader med särskilda funktioner och transportbehov.

Exempel på kärlfattiga vävnader hos människor inkluderar hornhinnan (cornea) och linsen i ögat, hudens epidermis, samt hyalint brosk och nucleus pulposus i intervertebrala skivor. Dessa vävnader är naturligt avsaknande blodkärl, vilket ofta är viktigt för deras funktion, såsom genomskinlighet i hornhinnan eller den mekaniska rollen hos brosk.

Egenskaper och konsekvenser av kärlfattig vävnad inkluderar begränsad blodförsörjning, vilket gör diffusion till huvudsättet för näring och avlägsnande av avfallsprodukter. Läkning och regeneration kan vara långsammare jämfört med vävnader som är rikligt vaskulariserade, och vävnaderna kan vara särskilt känsliga för långvarig syrebrist. Dessa egenskaper påverkar till exempel hur skador där sprids behandlas och hur gärna vävnaden återhämtar sig efter inflammation eller trauma.

Kännedom om kärlfattiga vävnader är viktig inom diagnostik och behandling, bland annat i samband med kirurgi, ögats funktion, ledhälsa samt utveckling av terapier som syftar till att främja angiogenes eller förbättra diffusionen i avsaknad av blodkärl.