kretsutveksling

Kretsutväxling är en kommunikationsmetod där en dedikerad kommunikationsväg upprättas och reserveras mellan avsändare och mottagare under hela överföringen. Vägen går genom nätverkets växlar och länkar och används exklusivt av den aktuella förbindelsen så länge samtalet eller överföringen pågår. Denna end-to-end-krets garanterar i regel konstant bandbredd och förutsägbar latens.

Så kallad uppkopplingsfas innebär att kontrollsignaler mellan nätverksnoder används för att etablera vägen, följt av allokering av resurser längs hela rutten. När kommunikationen avslutas frigörs reserverade resurserna. Kretsutväxling har traditionellt varit vanligt i fasta telekommunikationsnät, särskilt i allmänt växelnät och ISDN-lösningar, där tempo och säkerhet är viktiga.

Jämfört med paketväxling, där data delas upp i små paket och rör sig oberoende genom nätverket utan en bestämd slutväg, erbjuder kretsutväxling bättre jämnhet i ljudkvalitet och lägre uppstarts-fördröjning i realtidskommunikation. Nackdelarna är ineffektiv resursanvändning vid låg trafik och brist på flexibilitet när trafikmönstren förändras.

Användningsområden och utveckling: kretsutväxling används fortfarande i vissa traditionella röstnätverk och i specialiserade miljöer där förutsägbar prestanda krävs. Moderna kommunikationstjänster lutar alltmer mot paketväxling och IP-baserad kommunikation, särskilt för data och multimedia. Vissa nätverk har dock fortfarande kvar kretsväxlade komponenter för att stödja specifika realtidsapplikationer.