kopplingskondensatorer

Kopplingskondensatorer används för att överföra en signal mellan två kretsar samtidigt som den direkta likströmmen blockeras. De gör det möjligt att koppla samman olika förstärkare eller signalsteg utan att DC-nivåerna i en del påverkar nästa. Vanliga användningsområden är i ljudförstärkare, radioband- och RF-kretsar samt andra analoga signalledningar där AC-signalen ska passerad medan DC-offset hålls isolerad.

Funktionellt bildar kopplingskondensatorn tillsammans med nästa stegs ingångsimpedans ett högpassfilter. Signalens AC-sider passerar genom kondensatorn medan DC-blockeringen upprätthålls. Impedansen hos kondensatorn är Xc = 1/(2πfC), vilket innebär att lägre frekvenser dämpas mer. Brytfrekvensen fc styrs av C och belastningen på nästa sida och ungefär fc ≈ 1/(2πRC) där R är belastningsimpedansen.

Material och typer: De flesta kopplingskondensatorer är filmkondensatorer av polyester, polypropen eller polystyren, vilka erbjuder god stabilitet, låg förlust och låg distorsion i signalvägar. Keramiska kondensatorer används i vissa tillämpningar men kan visa större variation med spänning och temperatur samt olika parametrar vid låga frekvenser. Elektrolytkondensatorer är vanligtvis polariserade och mindre lämpliga för rak AC-koppling; i vissa fall används icke-polariserade versioner eller två seriekopplade enheter för att möjliggöra växelströmskoppling.

Ur design- och valperspektiv bestäms lämplig capacitet och spänningsklass av önskad lägsta frekvens i kedjan och av nästa stegs impedans. Värden sträcker sig ofta från några nanofarad upp till flera mikrofarad beroende på applikation, med hänsyn till kostnad, storlek och temperaturstabilitet.