kopparmineralisering

Kopparmineralisering är den geologiska processen där kopparmineral bildas och koncentreras till ekonomiskt utvinningsbara malmer i berggrunden. Den uppstår ofta i hydrotermala system som är kopplade till magmatiska eller sedimentära processer och kan resultera i olika typer av kopparrika malmer och mineraliseringar. Koppar förekommer vanligtvis i sulfider eller i sekundära oxidationszoner, beroende på djup och geokemiska förhållanden.

Vanliga primära kopparmineral är chalcopyrit (CuFeS2) och bornit (Cu5FeS4), medan oxidationszoner ofta innehåller kopparmineral som malakit (Cu2CO3(OH)2) och azurit (Cu3(CO3)2(OH)2). Andra kopparmineral som kan förekomma i betydande mängder inkluderar covellin (CuS) och enargit (Cu3AsS4) i vissa kopparmalmer. Kopparmineralisering uppträder i olika geologiska miljöer, bland annat porfyrkopparmalmer, skarn- och epimetamorfiska system, volcanogena massiva sulfider (VMS) och sedimentära exhalationsfyndigheter (SEDEX).

Processerna bakom kopparmineralisering innefattar transport och utfällning av koppar i hydrotermala vätskor, ofta som klorid- eller sulfatkomplex. Förändringar i temperatur, tryck, redox och svavelaktivitet kan leda till utfällning av kopparmineralen. Ökade oxidation- och supergene processer kan leda till upplagring av koppar i överliggande zoner och bildning av sekundära kopparmineraliseringar.

Ekonomisk betydelse och närvaro är starka: kopparmineralisering står bakom många stora kopparfyndigheter världen över, särskilt i porfyrkopparfält som i Anderna och i andra kopparproducerande regioner. Utvinning sker oftast i öppna gruvor för breda, lågvärdesmalmer och behandling genom flotation för att producera kopparhaltig koncentrat som vidare behandlas till metall. Miljö- och hållbarhetsfrågor, inklusive hantering av sulfider och eventuell sur jordsdränering, är centrala i modern kopparmineraltillgång och gruvdrift.