kontrollstängerna

Kontrollstängerna är mekaniska anordningar i kärnkraftverk som används för att reglera kärnreaktorns reaktivitet. De består av stavar av material med hög neutronabsorptionsförmåga och kan flyttas in i eller ur reaktorkärnan. Genom att införas i kärnan minskar antalet fria neutroner och därmed fissionen, vilket sänker effekten. Antalet och hur långt stängerna är inskjutna bestämmer reaktiviteten och därmed reactorens kraftutveckling.

Materialvalen varierar men vanliga absorberande ämnen är bor, hafnium, kadmium samt silver-indium-kadmium-legeringar. I moderna reaktorer används ofta flera olika material i olika stänger eller stänggrupper för att uppnå önskad reaktivitet och livslängd. Stängerna ofta gruppkopplas till drivsystem som ger exakt positionering och snabb återgång till tidigare lägen vid behov.

Drivmekanismerna för kontrollstängerna är vanligtvis placerade ovanför kärnan och kan vara motorstyrda eller hydrauliskt aktiverade. De används både för finjustering av kraften under normal drift och för säkerhetsåtgärder. Vid nödläge kan hela stängslarbetet genomföras snabbt i vad som kallas en scram eller snabbavstängning, vilket omedelbart reducerar reaktiviteten till minimalt eller noll.

Säkerhet och underhåll står i fokus för kontrollstängerna, eftersom deras tillförlitlighet avgör reaktorns respons i drift och vid eventuella avvikelse. De utgör en central komponent i reaktorsäkerhetssystemet och i regleringen av kärnkraftens effekt.