knoppsförökning

Knoppförökning är en form av vegetativ fortplantning där nya plantor bildas från en enskild knapp på moderplantan. Genom denna metod bildas kloner av en önskad sort, vilket innebär att avkomman i stort behåller moderplantans genetik. Knoppförökning används särskilt för trä- och buskväxter såsom fruktträd och rosor, där det är viktigt att bevara specifika egenskaper.

De vanligaste metoderna är T-knoppning och sköldknoppning. Vid båda metoderna tas en knop från donorväxten och sätts in under barken på en understock (rotstock) med hjälp av en hålbar teknik. Vid T-knoppning görs ett T-format snitt i barken och knoppen placeras under barken tills kontakt uppnås mellan kambiet i knoppen och kambiet i rotstocken. Vid sköldknoppning tas en sköldlik bit som innehåller knoppen och förs in i ett liknande snitt i rotstocken. Båda teknikerna kräver noggrannhet och rätt säsong för att förbättra läkning och kontakt.

Fördelarna med knoppsförökning inkluderar snabbare fruktproduktion jämfört med fröförökning, förmågan att klona specifika sorter och möjligheten att använda motståndskraftiga rotstockar. Den används ofta i kommersiell odling samt i hobbyodling av fruktträd och rosväxter.

Begränsningar inkluderar behovet av erfarenhet och hygien, risk för dålig kontakt mellan skikt och kambium, samt att notera kompatibilitet mellan scion och rotstock. Tekniken är säsongsbunden och kräver noggrann skötsel under etableringen för att nya skott ska växa fram i korsningen mellan knoppen och rotstocken.