buskväxter

Buskväxter är vedartade växter som oftast har flera stammar och saknar en tydlig huvudstam. De är perenna och förekommer i både löv- och vintergröna former. I svenska trädgårdar används de som häckar, bakgrundsväxter och i öppna landskap.

Egenskaper: höjd och form varierar mycket mellan arter. Bladen kan vara enkla och hela eller tandade; blomningen inträffar oftast på vår eller försommaren och följs av frukt eller bär hos vissa arter. De är generellt tåliga och vissa är helt vintergröna.

Användning: vanliga användningsområden är häckar och skärmar, gränsmarkering, rabatter och planteringar i offentliga miljöer. Småväxande sorter passar i krukor och som marktäckare. Flera arter är bra pollinerare och bidrar till biologisk mångfald.

Skötsel: de flesta buskväxter föredrar väldränerad, näringsrik jord och sol till halvskugga. Beskärning sker ofta i sen vinter eller tidig vår för att behålla form och uppmuntra blomning hos många arter. Viss återbeskärning krävs regelbundet beroende på art.

Förökning: vanligtvis genom sticklingar från mjukved eller hårdved, eller genom läggning. Fröförökning kan vara möjlig men tar längre tid.

Exempel på vanliga buskväxter i Sverige är liguster (Ligustrum vulgare), berberis (Berberis spp.), syrén (Syringa vulgaris), forsythia (Forsythia x intermedia), spirea (Spiraea × bumalda), viburnum (Viburnum opulus, Viburnum plicatum), hortensia (Hydrangea macrophylla, Hydrangea paniculata) och rosenbusk (Rosa rugosa).