karbonatbildning

Karbonatbildning är processen där karbonatmineraler eller karbonatsediment bildas i vattenmiljöer. De vanligaste mineralerna är kalcit (CaCO3) och aragonit, som bygger upp många marina skal och organiska strukturer. Karbonatbildning förekommer både i biogena sammanhang, där livsformer bygger kalkstrukturer, och i abiota processer där mineral fälls ut ur övermättade vattenlösningar. Geologiskt dominerar karbonatsystemet kalksten och travertin, medan dolomit är en magnesiumkarbonat som bildas i vissa miljöerna genom diagenesis.

Abiotisk eller kemisk fällning uppstår när kalcium- och karbonatjoner är övermätt i lösningen och temperatur, pH samt koldioxidpartialtryck ändrar jämvikten. Högt pH och lågt CO2 ökar tendensen till fällning av CaCO3. Biogen karbonatbildning utgörs av organismer som koraller, kalkalger, foraminiferer och coccolithophores, samt vissa musslor och andra skalbildare som bygger kisel- eller kalkstrukturer som blir kvar som sediment när de avstannar.

Sedimentära karbonatbergarter bildas när fällda karbonater övergår till stelnad bergart eller genom diagenes kan omvandlas till dolomitiska eller rena kalkstensbergarter. Karbonatbildning spelar en viktig roll i det geologiska arkivet och i havets kolcykel, där CaCO3 fungerar som ett långtidslager för kol och en buffert mot yttre pH-ändringar. Isotopiska analyser av CaCO3 används som proxies för paleo­klimat och havstemperaturer.

Karbonatprocesser är nära kopplade till karstlandskap, där surt vatten löser upp karbonatbergarter och bildar grottor, stalagmititer och stalmitter.