kapitaliserbara

Kapitaliserbara är ett svenskt redovisningsbegrepp som används för att beskriva kostnader eller tillgångar som uppfyller kriterierna för att redovisas som anläggningstillgångar i balansräkningen i stället för att kostnadsföras direkt i resultaträkningen. Begreppet handlar om vad som kan eller bör tas upp som en tillgång med nyttjandeperiod och avskrivningar, snarare än som omedelbara kostnader.

Kriterierna för kapitalisering innebär vanligtvis att de förväntas ge ekonomiska fördelar över flera framtida perioder och att kostnaden kan mätas pålitligt. Tillgången ska vara identifierbar och företaget ska ha kontroll över den. Reglerna kan variera något mellan olika ramverk (såsom IFRS och lokala redovisningsregler), men kärnan är att kapitalisering syftar till att matcha kostnader med de framtida intäkter de hjälper till att generera.

Exempel på kapitaliserbara kostnader inkluderar anskaffningskostnader för materiella tillgångar, direkta kostnader för att få en tillgång i drift (leverans, installation, testning), samt utvecklingskostnader för programvara eller andra immateriella tillgångar som uppfyller kriterierna. Under vissa regelverk kan även upplåningskostnader vid konstruktion av en kvalificerad tillgång kapitaliseras.

Kostnader som normalt inte är kapitaliserbara inkluderar löpande underhåll, reparationer, utbildning och övriga driftskostnader som inte direkt bidrar till att skapa en tillgång med framtida ekonomiska fördelar.

I praktiken innebär kapitalisering att kostnaderna redovisas som en tillgång och avskrivs eller amorteras över tillgångens nyttjandeperiod, vilket påverkar både balansräkningen och resultatet över tid. I Sverige används begreppet inom ramen för redovisningspraxis och följer nationella regler tillsammans med internationella standarder där tillämpligt.