kallåtervinning

Kallåtervinning, eller cold recycling, är återvinning av material vid omgivningstemperatur utan att materialet upphettas. Begreppet används i första hand inom konstruktion och anläggningar där befintligt material återvinns på plats eller i närheten, oftast utan uppvärmning och utan nyproduktion av värme.

Inom väg- och gatukonstruktion är kallåtervinning vanligast som cold in-place recycling (CIR). Befintlig asfaltbeläggning rivs och tippas eller mals direkt på plats, materialet blandas med bindemedel såsom emulsionsbindemedel, kallemulsionsbindemedel eller bitumen som sprättas upp och blandas, ofta tillsammans med cement eller kalk vid behov. Den nyblandade massan läggs ut och compacteras till en ny beläggning. Metoden minskar energianvändning och utsläpp, reducerar transportbehovet och kan förkorta avstängningar genom att arbete görs på befintlig väg.

Andra användningsområden är lågemenskapskall återvinning av olika byggmaterial, inklusive underjords- och baslager där cement-stabilisering används i lågtemperatur, samt återvinning av vissa plaster och metalliska avfall i anläggningssammanhang. Viktiga moment är korrekt utförande av rivning, materialblanding, val av bindemedel och noggrann kvalitetssäkring.

Fördelarna med kallåtervinning inkluderar energibesparing, minskade utsläpp, mindre transport och bättre resursutnyttjande inom en cirkulär ekonomi. Utmaningar innefattar variationsrisk i det återvunna materialet, behov av noggrann laboratorie- och fälttestning, fuktskydd och anpassning till trafik- och belastningskrav. Metoden följer ofta nationella och europeiska standarder och riktlinjer för hållbart byggande och asfaltkonstruktion.