kärnkomponenterna

Kärnkomponenterna är kärnans grundläggande byggstenar: protoner och neutroner, tillsammans kallade nukleoner. En kärna kännetecknas av antalet protoner Z och antalet neutroner N, där massantalet A = Z + N. Identiteten hos ett ämne bestäms av Z, isotoper av samma element har olika N.

På kvantnivå består protoner och neutroner av kvarkar (upp- och nedkvarkar) som binds samman av gluoner. Den starka kärnkraften verkar mellan nukleonerna och håller kärnan samman; på längre avstånd beskrivs växelverkan ofta med effektiva modeller.

Två viktiga teoretiska bilder används: skalmodellen där nukleonerna fyller energinivåer i en gemensam potential, och vätskekroppsmodellen som betonar kärnans bulkegenskaper och bindningsenergi. Dessa modeller kompletterar varandra i förståelsen av kärnornas struktur.

Viktiga egenskaper hos kärnkomponenterna är bindningsenergin per nukleon (ungefär 7–8 MeV för många kärnor), massdefekt och neutronöverskottets roll för stabilitet. Isotoper uppvisar olika N/Z-förhållanden och vissa kombinationer ger särskild stabilitet (magiska tal).

Praktiska tillämpningar inkluderar kärnkraft, medicinsk isotopanvändning och grundforskning i kärnfysik, där förståelsen av kärnkomponenterna ligger till grund för reaktionsarbete, kärnfission, fusion och radioaktiva processer.