järnvägssignalering

Järnvägssignalering är ett system av visuella och ibland akustiska signaler som används för att reglera och kontrollera tågtrafiken på järnvägar. Dess primära syfte är att säkerställa säkerheten genom att förhindra kollisioner, spårupplösningar och andra farliga situationer. Systemet kommunicerar information till lokförare om banans status, till exempel om nästa sektion är fri, om hastigheten behöver reduceras, eller om tåget ska stanna.

Grundläggande komponenter i järnvägssignalering inkluderar signaler som kan vara antingen fasta (med definierade, oföränderliga betydelser) eller semaforer (med rörliga armar som indikerar olika hastigheter eller stopp). Moderna system använder ofta ljussignaler med färger som rött (stopp), grönt (kör) och gult (varning eller minskad hastighet), men dessa färger kan variera beroende på land och system. Signaler placeras längs spåren med jämna mellanrum och konfigureras för att ge lokföraren tillräcklig tid att reagera.

Utöver visuella signaler kan akustiska signaler som visselpipor eller horn användas, särskilt vid nedsatt sikt eller för att varna personer eller djur nära spåren. Järnvägssignalering är ofta integrerad med andra säkerhetssystem som tågstyrningssystem och spärrsystem för att skapa en övergripande säkerhetsarkitektur. Utvecklingen av järnvägssignalering har gått från enkla mekaniska anordningar till komplexa elektroniska system som möjliggör högre hastigheter och ökad kapacitet på järnvägsnätet.