järnoxiderna

Järnoxiderna är en grupp kemiska föreningar som består av järn och syre. De förekommer naturligt som mineraler i bergarter och jord samt bildas när järn oxideras i närvaro av syre och ibland vatten. Bland de bäst kända järnoxiderna finns hematit (Fe2O3) och magnetit (Fe3O4), samt wüstit (FeO). Hydrerade järnoxider som goethit (FeO(OH)), limonit och ferrihydrit förekommer också ofta i jordarter och sediment.

Egenskaper och färger: hematit är vanligtvis röd till rödbrun och tjänar som viktig röd pigment; magnetit är svart och är ett starkt magnetiskt material; goethit är gulaktig till brun; limonit är ofta gulbrunt; ferrihydrit är amorft och ofta brunt eller gyllene.

Bildning och förekomst: järnoxider bildas vid oxidation av järn i berggrund och jord, samt som slutprodukter av oxidation under olika miljöer. Rost bildas när järn kommer i kontakt med syre och vatten. Hematit och goethit är vanliga sekundära produkter av oxidation i jordskorpan; magnetit uppträder i vissa magmatiska, metamorfa och sedimentära miljöer.

Användningar: Järnoxider används som pigment i färg-, plast- och byggmaterial (t.ex. röda, bruna och gula färgtoner). Magnetit används i magnetiska material och i vissa katalysatorer, medan andra järnoxider används inom vattenrening och som adsorbenter för föroreningar. Vissa järnoxider förekommer som mineraler i geologi och som byggstenar.

Säkerhet och miljö: Järnoxider är i allmänhet relativt ofarliga i små mängder, men damm av järnoxidpartiklar kan irritera luftvägarna. Vissa järnoxider används i nanopartikelstorlek och kan ha särskilda hälsorisker vid långvarig exponering.