inträdesbarriererna

Inträdesbarriärer är hinder som gör det svårt för nya företag att etablera sig på en viss marknad eller i en bransch. Ju högre barriärer, desto mindre contestable anses marknaden vara, och befintliga aktörer kan enklare upprätthålla pris- och villkorsmakt. Begreppet används inom industriell ekonomi och konkurrenspolitik för att förklara varför vissa marknader domineras av få aktörer trots teoretisk fri etablering.

Barriärer kan vara strukturella, regulatoriska eller strategiska. Strukturbarriärer inkluderar höga kapitalkrav, betydande stordriftsfördelar, tekniska inträdeskrav, begränsad tillgång till distributionskanaler eller kritiska insatsvaror samt nätverkseffekter och patentskydd. Regulatoriska barriärer uppstår genom licenser, tillstånd, standarder, miljö- eller säkerhetskrav samt andra regleringar som gör nyetablering kostsam eller tidskrävande. Strategiska barriärer skapas av befintliga företag genom aggressiv prissättning, exklusiva avtal, kapacitetspreemtion eller kontroll över viktiga distributions- och leverantörskedjor.

Effekter av inträdesbarriärer är oftast högre priser, färre alternativ och långsammare teknisk utveckling eftersom konkurrensen begränsas. Teorier som contestability theory betonar att marknadens konkurrenskraft inte bara beror på antalet aktörer utan på hotet om fri etablering. Porters fem krafter inkluderar inträdesbarriärer som en central faktor i konkurrenssituationen. Mätningar används ofta genom marknadsstruktur och koncent rasionsmått som Herfindahl-Hirschmanindex (HHI), antal aktörer och antalet nyetableringar.

Politiska åtgärder kan minska inträdesbarriärer och öka konkurrensen genom avreglering, öppen tillgång till kritisk infrastruktur, tydliga licensprocesser, konkurrensregler och att motverka långvariga exklusiva avtal.