initialkalibrering

Initialkalibrering är processen att fastställa sambandet mellan en instruments utsignal och det sanna värdet när instrumentet tas i bruk. Syftet är att säkerställa noggrannhet, uppnå mätbar spårbarhet till erkända standarder och etablera en referensbas för vidare mätningar. Initialkalibrering görs vanligtvis efter installation, vid större reparationer, efter flyttning av utrustning eller när mjukvaruuppdateringar påverkar mätvärden. Den skiljer sig från regelbunden kalibrering som vanligtvis sker i fasta intervall.

Processen innefattar planering, val av referensstandarder, insamling av mätdata, val av kalibreringsmodell, parameteruppskattning och beräkning av osäkerheter samt dokumentation. Kalibreringen ska vara spårbar till nationella eller internationella standarder och följ färdvägarna i kvalitetsledningssystemet. En tydlig metod och dokumenterade förutsättningar är avgörande för jämförbarhet över tid.

Vanliga metoder inkluderar linjär kalibrering med offset och förstärkning, samt icke-linjär kalibrering vid behov av mer komplexa samband. För sensorer med dynamiska eller tidsberoende egenskaper kan dynamisk kalibrering vara aktuell. Osäkerheter beräknas enligt gällande standarder och dokumenteras i kalibreringsintyget.

Leveranser och dokumentation omfattar kalibreringsintyg med resultaten, använd kalibreringsmodell, referensstandarder, uppmätta värden, beräknade osäkerheter, datum, utförande tekniker och eventuella anmärkningar. Kalibreringsintervall bestäms utifrån krav på noggrannhet, användningsområde och risker för mätfel.