impedansrör

Impedansrör är ett laborativt instrument som används för att bestämma den akustiska impedansen hos material vid normal vinkel. Röret är vanligtvis av metall eller plast och behöver inte vara mycket långt. En högtalare eller ljudkälla sitter i den ena änden och ett provstycke placeras i röröppningen i den andra. För mätningar används en eller flera mikrofoner längs röret för att registrera ljudtrycket och dess fas längs sträckan.

Principen bygger på att ljudvågor som träffar provet skapar reflekterade vågor. I röret uppstår en stående våg när inkommande och reflekterade vågor interfererar. Genom att mäta tryckets amplitud och fas vid olika positioner kan man beräkna reflexionskoefficienten och därigenom den normal-incidens impedansen Z_n = p/u vid provytan. Två vanligaste metoderna är tvåmikrofon-överföringsfunktion (transfer function) och tre-mikrofonmetoden. Dessa metoder kräver olika sätt att hantera fasinformation och kalibrering av mikrofoner och rör.

Användningsområden och tolkning: impedansrör används framför allt för att karakterisera absorberande material såsom porösa skikt, skum, textilier och byggnads- eller fordonsmaterial. Den erhållna impedansen ger även absorptionskoefficienten vid normal vinkel, vilket används i utformning av ljuddämpning och akustisk bullerkontroll. Resultat påverkas av provets kantförslutning, eventuell luftspalt bakom provet och materialets fukttäthet.

Begränsningar: impedansrören mäter endast normal incidens och motsvarande ämne följer ett homogent, plana ytor. Kliniska nyanser och ytbeteckningar måste kontrolleras noggrant, och kalibrering är avgörande för korrekta resultat. Standarder och procedurer finns i internationella riktlinjer såsom ISO-standarder för akustisk impedans i ytskikt.