hårdvarubuffring
Hårdvarubuffring är en teknik inom dator- och elektronikdesign där data som flyter mellan olika komponenter temporärt lagras i en hårdvarubuffert. Bufferten gör det möjligt att hantera skillnader i dataströmshastighet och bearbetningshastighet mellan en producent, till exempel en sensor eller en perifer enhet, och en konsument, till exempel en processor eller DMA-kontroller. Genom att avlasta producenten och konsumenten från kontinuerlig synkronisering kan systemet få ett mer förutsägbart flöde och bättre totala prestanda.
Den vanligaste byggstenen är ett FIFO-minne, ofta implementerat som en ringbuffer (cirkulär kö) eller annan minnesstruktur.
Användningsområden inkluderar ljud- och bildgränssnitt, nätverkskort, dataregistrering och andra realtidsapplikationer där olika delar av systemet arbetar
Fördelar inkluderar minskat dataförlust vid plötsliga toppar, lägre CPU-belastning och ett mer förutsägbart dataflöde. Begränsningar innefattar
Vid design av hårdvarubuffring görs ofta analyser av maximal datahastighet, burststorlek och acceptable latens. Avgörande faktorer