hypertrofiskakeloida

Hypertrofiska keloider är en term som ibland används i svensk medicinsk litteratur för att beskriva ett slags ärr som visar egenskaper hos både hypertrofiska ärr och keloider. Generellt är hypertrofiska ärr upphöjda och röda men håller sig inom sårläkningsgränsen, medan keloider vanligtvis växer utanför sårets ursprungliga område. Begreppet hypertrofiska keloider används av vissa som ett beskrivet spektrum där ärrens storlek och utseende överlappar mellan dessa två klassiska typer.

Orsak och patofysiologi handlar om ett överdrivet och onormalt sårläkningssvar. Vid skada bildas kollagen och bindväv som bygger upp ärrvävnad. Vid hypertrofiska keloider kan överdriven fibroblastaktivitet och ökad TGF-β-signalering leda till ökad produktion av kollagen, särskilt typ III som senare omvandlas till typ I. Det finns genetisk predisposition och riskfaktorer som hudfärg (oftare hos mörkare hudtoner), yngre ålder vid sårstart, tryck, infektion eller upprepad trauma. Ärret är ofta rött, hårt och kliar eller gör ont i perioder.

Klinik och diagnostik präglas av ett upphöjt, ibland klädsamt tjockt ärr som kan vara varmt. Skillnader jämfört med hypertrofiska ärr och klassiska keloider görs kliniskt: hypertrofiska keloider begränsas oftast till sårområdet, medan keloider ofta växer längre än såret. Biopsi är sällan nödvändig men kan göras för att utesluta andra hudförändringar.

Behandling fokuserar på att minska symtom och förebygga spridning. Åtgärder som silikongel eller silikonförband, tryckbehandling och terapeutisk litium-hormont? (felaktigt) – rättsvar: intralesala kortikosteroider är förstahandsbehandling. Andra alternativ inkluderar kryoterapi, laserbehandling (CO2 eller Nd:YAG), och i svåra fall radioterapi eller kirurgisk excision med adjuvans som kortikosteroidinjektioner eller radioterapi för att minska recidiv. Behandlingen kräver ofta multimodala strategier och långvarig uppföljning, eftersom recidiv är vanligt, särskilt vid keloidlika lesioner.

Prognos varierar avsevärt och beror på ärrets storlek, placering och respons på behandling. Generellt är överlevnad och risk för återväxt större än för vanligt ärr, men god hudfunktion och kosmetiskt resultat kan uppnås med individualiserad behandling. Epidemiologiskt speglar dessa ärr oftast förekomster hos ungdomar och personer med mörkare hudtyp efter hudskada eller operation.