hydreringar

Hydreringar är kemiska reaktioner där vatten adderas till ett substrat eller där ett ämne bildar hydrater genom att vattenmolekyler binds till det. Begreppet används både inom organisk och oorganisk kemi samt för vattenkoordinerade komplex.

Inom organisk kemi är hydrering ofta en elektrofildelad hydrolys där vatten adderas över en dubbel- eller trippelbindning för att bilda alkoholer eller karboxylsyror. Hydrering av alkener är vanligtvis katalyserad av stark syra (till exempel svavelsyra) och följer Markovnikovs regler, vilket ger primärt sekundära eller tertiära alkoholer beroende på substituenter. Hydrering av alkyner kan under vissa förhållanden ge ketoner eller aldehyder; vol. terminala alkyner tenderar att bilda aldehyder eller ketoner efter tautomerisering beroende på katalysator. Hydrering av karbonylförbindelser ( aldehyder och ketoner ) ger i vatten ofta gem-dioler (hydrater), även om jämvikten normalt ligger åt karbonylsidan; formaldehyd hydreras spontanare än andra aldehyder.

Inom oorganisk kemi uppträder hydrering också som vattenbinding till metalljoner eller som vatten som vattenmolekyler i kristallvatten (hydratiserade salter). Många salter bildar hydratiserade kristaller, till exempel CuSO4·5H2O, och temperaturen eller trycket kan påverka hydratiseringsgraden och därmed materialets egenskaper.

Användningsområden inkluderar industriell framställning av etanol genom hydrering av eten samt biologiska och fysiologiska processer där vattendel i strukturella eller reaktiva hydreringar är centralt. Hydreringens jämvikter är ofta beroende av vattenaktivitet, temperatur och katalysatorer.