hybridiseringar

Hybridiseringar är processer där två olika system förenas och bildar nya strukturer eller relationer. Begreppet används i flera fält, bland annat kemi, molekylärbiologi, växtförädling och lingvistik.

I kemin beskriver hybridisering hur atomorbitaler blandas till nya hybridorbitaler. Exempel är sp3, sp2 och sp. Sp3 bildar fyra likvärdiga orbitaler med tetraedrisk geometri; sp2 bildar tre orbitaler med plan geometri; sp ger linjär geometri. Hybridisering förklarar form och bindningsstyrka i många föreningar och är en förenklad modell; kvantkemi erbjuder mer detaljerade förklaringar.

Inom molekylärbiologi beskriver hybridisering bildandet av komplementära nukleinsyror genom basparning. DNA–DNA-, RNA–DNA- eller RNA–RNA-hybrider bildas under lämpliga villkor. Hybridisering används i diagnostik och forskning, exempelvis i Southern- och Northern-blot, DNA-mikromatriser och olika typer av prober. Strängningen—temperatur och saltinnehåll—avgör hur stabilt det blir.

Inom växtförädling används hybridisering för att korsa olika sorter eller arter för att förena önskade egenskaper, som avkastning eller sjukdomsresistens. Avkomman kan uppvisa hybridvinst.

Inom lingvistik används termen för processen där språk påverkas av språkkontakt och blandas, vilket kan leda till nya ord och konstruktioner.