hastighetsreduceringar

Hastighetsreduceringar är trafiktekniska åtgärder som syftar till att sänka biltrafikens hastighet för att öka säkerheten och tryggheten på vägar där fotgängare och cyklister är vanliga. Åtgärderna används ofta i bostadsområden, nära skolor och i tätorter där höga hastigheter medför risker för allvarliga skador vid olyckor.

Vanliga metoder är fysiska hastighetsdämpare som fartgupp i vägbanan, upphöjda överfarter för fotgängare och cyklister, samt smalningar av körbanan och rondeller. Andra åtgärder inkluderar tydlig skyltning och målning som uppmuntrar till lägre hastigheter samt regler eller signaler som förstärker efterlevnaden, ibland med kameraövervakning för att stödja efterlevnaden.

Effekten av hastighetsreduceringar varierar beroende på utförande och trafikförhållanden, men studier visar ofta lägre medelhastighet och en minskad risk för allvarliga olyckor mellan bil och oskyddade trafikanter. I många fall bidrar åtgärderna till bättre upplevd trygghet och lugnare gator för gång- och cykeltrafik. Åtgärderna kräver dock planering, rätt utformning och regelbundet underhåll för att behålla efektivitet.

Det finns också negativa effekter att ta hänsyn till. Ökade restider och högre bränsleförbrukning kan uppstå om målet är låga hastigheter under längre sträckor. Trafiken kan omledas till angränsande gator, vilket kan skapa buller eller påverka framkomlighet för räddningstjänst och leveranser. Kostnader för installation och underhåll måste vägas mot säkerhetsvinsterna.

Kommuner och myndigheter beslutar ofta om hastighetsreduceringar utifrån lokal trafiksituation, trygghetsbehov och medborgardialog. Utvärdering av effekter sker normalt genom hastighetsmätningar, olycksstatistik och hur gatorna används av fotgängare och cyklister.