halogeniderna

Halogeniderna är en klass av kemiska föreningar som innehåller halogenatomerna fluor, klor, brom, jod och astatin i bundna former med andra element eller grupper. De kan delas in i oorganiska halider, organiska halogenider och interhalogenföreningar. Oorganiska halider omfattar både metallhalider (till exempel natriumklorid NaCl och kalciumfluorid CaF2) och icke-metalliska halider som vätehaliderna HCl och HF. Interhalogenföreningar är molekyler som består av två olika halogenatomer, såsom ClF, BrF3 och ICl, och ofta mycket reaktiva.

Organiska halogenider eller organiska halogenföreningar är föreningar där halogenatomen har ersatt ett eller flera väten i kolväten, exempelvis haloalkaner (R–X där X är F, Cl, Br eller I) och aren-halogenider. Dessa föreningar har stor betydelse inom synteskemin och läkemedelsindustrin, men också i miljöpåverkan eftersom vissa organiska halogenföreningar är persistenta och toxic.

Egenskaperna hos halogenider varierar mycket beroende på om de är oorganiska eller organiska. Inom oorganiska halider är många alkali- och jordartsmetal-halider mycket lösliga i vatten, medan andra halider bildar starkt bindande kristallina salter med höga smältpunkter. Vätehaliderna uppträder ofta som gaser eller lågt kokande vätskor och blir starkt protiskt sura i vatten. Organiska halogenider kännetecknas av varierande reaktivitet och stabilitet, ofta användbara som lösningsmedel eller utgångsmaterial i synteser.

Användningar och risker: halogenider används inom vattenbehandling, kemiindustri, medicin och materialvetenskap. Många halogenföreningar är giftiga, frätande eller miljöfarliga, särskilt vissa organiska halogenföreningar, vilket kräver försiktighet vid hantering och avfallshantering.