gritskiljning

Grittskiljning, eller grit-separation, är processen att avlägsna grova, inerta partiklar såsom sand, grus och andra mineralmaterial från vätska eller slam. Begreppet används särskilt inom avloppsvattenrening i svenska sammanhang, där gritskiljningen utförs före primär sedimentering för att skydda pump- och behandlingsutrustning samt minska abra­sivt slitage i ledningar. Termen förekommer också inom gruv- och mineralprocessning där separation av grit från slurry är en del av processen.

Princip och metoder

Grittskiljning uppnås genom att sänka vätskans flödeshastighet så att tunga partiklar sedimenterar till botten medan finare partiklar och organiska material ofta förblir i suspension. Den avsamlade grova fraktionen avlägsnas regelbundet. Vanliga tekniker inkluderar gritkammare eller grit-chambers, sedimentationsbassänger, vortexseparatorer, hydrocykloner och aererade grit-kanaler. Designparametrar påverkas av vattenflödet och partiklarnas storlek och densitet; typiska designhastigheter för avskiljning av grit ligger i intervallet ungefär 0,3–0,6 met­er per sekund, men kan variera.

Anläggningar och drift

Grittskiljning används som ett förbehandlingssteg i vatten- och avloppsreningsverk samt i vissa industriprocesser där slam och vätska blandas. Utrustningen kräver regelbunden underhållning, inklusive rengöring av slam och kontroll av pump- och kanalventiler. Den avskilda griten lagras vanligtvis tillfälligt eller går till vidare behandling, återvinning eller deponi beroende på sammansättning och lokala regler.

Påverkan och betydelse

Genom att avlägsna grit minskar slitage på pumpar och rör, minskar riskerna för blockeringar och förbättrar effektiviteten i efterföljande renings- eller bearbetningssteg. Grittskiljning är därför en grundläggande del av många industriella och kommunala vattenbehandlingssystem.

Se även

Avloppsvattenrening, Grit chamber, Sedimentation, Hydrocyklon.