glaskroppsavlossning

Glaskroppsavlossning, eller posterior glaskroppsavlossning (PVD), är en vanlig ögonåkomma som uppstår när glaskroppen lossnar från näthinnan i ögats bakre del. Med åldern blir glaskroppen mer vätskelik och krymper, vilket gör att den dras från näthinnan. För de flesta är tillståndet ofarligt men det kan ge upphov till nya floaters och ljusblixtar. I sällsynta fall dras glaskroppen i näthinnan så att en retinal rivning bildas; det kräver undersökning av ögonläkare.

Symtomen är ofta plötsligt inträffande: nya floaters, ofta som små prickar eller trådar som tycks sväva i synfältet, och ibland ljusblixtar. Om man upplever plötslig synförlust eller en plötslig ökning av skuggor eller ett “täcke” i synfältet bör man söka akut vård eftersom det kan tyda på retinal rivning eller avlossning.

Riskfaktorer inkluderar hög ålder, myopi, tidigare ögonoperationer (t.ex. kataraktoperation), trauma och vissa näthinnesjukdomar som lattice degeneration.

Diagnos görs vid ögonundersökning med pupillvidgning och noggrann titt på näthinnan; ultraljud kan användas om ögat är svårt att undersöka på grund av grumlingar.

Behandling av PVD i sig är oftast inte nödvändig. Vid påvisad retinal rivning kan laserretinopex eller kryopexi användas för att förebygga avlossning. Vid faktisk näthinnesavlossning krävs kirurgisk behandling, oftast vitrektomi eller scleral buckling. Prognosen är god om komplikationer upptäcks tidigt och behandlas.