förtätskikt

Förtätskikt är en term som används inom materialvetenskap och relaterade fält för att beskriva ett skikt som blivit tätare eller mer kompakt än det underliggande materialet. Skiktet bildas genom densifiering, avsättning, diffusion, fasomvandling eller kemisk reaktion och kan fungera som en skyddande eller funktionell yta.

Bildningsmekanismerna varierar beroende på material och miljö. Vid uppvärmning kan ett tätare oxid-, karbid- eller andra fasbaserade skikt bildas på metaller; vid kemisk nedbrytning eller deposition kan ett insats- eller passiveringsskikt bildas som minskar vidare reaktioner med omgivningen. I polymerer och kompositer sker ofta densifiering under härdning vilket minskar porositeten. Inom keramik och glas kan glaserade eller glasliknande ytskikt ge ökad tätning och vattenavvisning.

Tillämpningar och effekter. Förtätskikt används oftast för att förbättra slitstyrka, korrosionsskydd och tätning, eller som diffusionbarriär i olika tekniska system. Exempel inkluderar metallkomponenter med skyddande oxid- eller karbidbaserade skikt, glaserade keramiska produkter och byggmaterial där ett tätare ytskikt minskar vatteninträngning.

Bedömning och egenskaper. Viktiga egenskaper hos ett förtätskikt är tjocklek, densitet, porositet och vidhäftning till underlaget. Analysmetoder som används för att karakterisera förtätskikt inkluderar mikroskopi (optisk och elektronisk), profilometri och olika spektroskopiska eller diffraktionsbaserade tekniker för att bestämma sammansättning och struktur.

Se även: ytkemi, passivationsskikt, glasyngelation.