fältbatterier

Fältbatteri är en enhet inom artilleriet som ger fälteldstöd till markförbanden. En fältbatteri består vanligtvis av fyra till sex artilleripjäser och deras besättningar samt tillhörande stödenheter som transportfordon, vagnar och ammunition. Batteriet är den minsta eldenheten inom fältartilleriet och ingår ofta i ett fältartilleriregemente eller en artilleribrigad.

Organisation och befäl: Ett fältbatteri leds av en officer, oftast kapten eller major, och består av pjäsernas besättningar samt stödpersonal såsom målbestämning och elduppföljning. Eldföljningen koordineras vanligtvis genom en elduppföljningscentral som tar emot målkoordination från observations- eller övervakningsenheter. Batteriet arbetar i samarbete med andra pjäser, infanteri och övriga förband inom samma regemente eller brigad.

Funktion och taktik: Den primära uppgiften är indirekt eld till stöd för markförbanden. Genom att leverera elduppdrag till koordinater som observerats kan batteriet neutralisera fiendens positioner, skydda framryckning och störa motståndarens försörjningslinjer. Elden är oftast indirekt och leds via ledningssystem, men i närsituationsmässiga lägen kan direkt eld användas. Under 1900-talet blev fältbatterier ofta motoriserade eller självbärande, vilket ökade rörligheten och uthålligheten i fält.

Historia och utveckling: Fältbatterier har sina rötter i tidig modern krigföring och utvecklades i takt med artilleriteknikens framsteg. Under andra världskriget var batterier vanligen uppbyggda av fyra pjäser och stödpersonal. Efterkrigstiden innebar mekanisering och motorisering samt införandet av mer avancerade mycket längre räckvidder och olika typer av artillerisystem, vilket förändrade utformningen och arbetsgången för fältbatterier.