fotografiteknik

Fotografiteknik är samlingsbegrepp för de metoder som används när man tar fotografier. Det omfattar allt från optik och sensor till ljussättning och bildbehandling. Målet är att återge ämnet med önskad skärpa, tonomfång och uttryck.

Grunderna består i exponering, som regleras av bländare, slutartid och ISO. Bländaren påverkar mängden ljus och djup av fält. Slutartiden bestämmer hur rörelse fångas eller fryses. ISO avgör hur känslig sensorn är för ljus och hur mycket brus som uppstår. Fokus, autofokus kontra manuell fokus, avgör skärpan. Djup av fält styrs framförallt av bländaren.

Komposition och ljus är centrala för visuellt intresse. Vanliga regler inkluderar tredjedelsregeln, ledande linjer, ramning och balanserad exponering. Ljusets kvalitet (naturligt eller artificiellt) och riktning påverkar tonvärden, textur och stämning. Studio- eller platsbelysning och trepunktsbelysning är vanliga tekniker.

Utrustning och arbetsflöde varierar med genren. Vanliga verktyg är spegellösa eller DSLR-kameror, olika objektiv, stativ, filter och ljuskällor. Efterbehandling i RAW-format möjliggör färgkorrigering, kontrasthöjning, detaljaccent och beskärning utan att förlora bildinformation.

Historia och utveckling av fotografiteknik innefattar övergången från film till digital teknik, automatisk exponering och bildstabilisering. Idag kombineras tekniska färdigheter med kreativ tolkning inom porträtt, landskap, reportage och dokumentärfotografering.