fotograferingfilm

Fotografisk film är ett ljuskänsligt medium som används för stillbildsfotografering. Filmen består av en tunn plastbas belagd med en ljuskänslig emulsion av silverhalogenider. När filmen exponeras i en kamera förstärks eller omvandlas ljusets energi till en latent bild som senare framkallas kemiskt i mörkrummet eller i ett laboratorium. Efter framkallning uppstår antingen en negativ bild som kan avbildas till en positiv bild, eller en färgnegativ som används för färgkopiering.

De vanligaste format som används är 35 mm (kallas ofta 135-film), vilket ger bilder på ungefär 24x36 mm per ruta; 120-formatet ger större bilder och används i många mellformatkameror med typiska mått som 6x6, 6x7 och 6x9 cm; samt storformatsfilm i arkstorlekar som 4x5 eller 8x10 tum. Olika typer av film finns som svartvitt eller färg, samt som negativfilm eller färgpositiv (diafilm). Svartvit film används ofta i arkiv- och konstnärssammanhang, medan färgfilmer ger färgåtergivning i ett flerfaldigt antal workflow-variationer.

ISO- eller ASA-talet anger filmens ljuskänslighet och påverkar vad som är praktiskt i olika ljusförhållanden. Lågt ISO ger bättre bildkvalitet och mindre grain i bra ljus, medan högt ISO tillåter fotografering i mörkare miljöer men ofta med mer bildkorn.

Framkallning av filmen innebär normalt en serie kemiska steg (utveckling, stopp, fixering och sköljning). Under digitalt färdigställande kan negativen skannas för att skapa digitala bilder, medan vissa användare fortfarande arbetar i mörkrum. Intresset för fotografisk film har sett återvändningar i moderna tider, särskilt bland konstnärer och entusiaster som värderar dess estetik och arkivmässighet.