fosforbeläggning

Fosforbeläggning, eller fosfatering, är en kemisk omvandlingsbeläggning som bildas på metallytor genom reaktion i ett fosfatbaserat bad. Den används främst på stål och vissa aluminiumlegeringar för att skapa ett tunt, hårt fosfatlager som ökar korrosionsskyddet och förbättrar färgadhesionen hos efterföljande beläggningar.

Vanliga typer är zinkfosfat, järnfosfat och aluminiumfosfat. Zinkfosfat ger vanligtvis bättre korrosionsskydd, medan järnfosfat främst används för att förbättra filmens struktur och lackadhesion. Fosfatering sker i våtfosfateringsbad där ytan exponeras under kontrollerade temperaturer, följt av noggrann sköljning. Ofta följs processen av en passivering eller en tätningslösning som ökar korrosionsmotståndet och färgläggningens livslängd. För aluminium och magnesium används särskilda fosfateringsbad anpassade till deras ytegenskaper.

Processen kräver först proper förbehandling: avfettning och avlägsning av oxider, därefter sköljning och torkning innan fosfatering. Efter behandlingen kan ytan genomgå härdning eller applicering av lack eller färg. Beläggningen täcker vanligtvis endast några mikrometer, men är tillräcklig för att ge förbättrat fäste och skydd i korrosiva miljöer.

Miljö- och regulatoriska frågor har lett till att traditionella uppgifter som hexavalent krom i vissa passiveringssteg fasas ut och ersätts av trivalent krom eller kromfria alternativ. Avfallshantering och vattenrening följer lokala och internationella regler som REACH och RoHS.

Användningsområden inkluderar bil- och fordonskomponenter, bygg- och verkstadsdelar samt maskindelar där god färgadhesion och ökat korrosionsskydd krävs.