flygplatsområden

Flygplatsområden är det geografiska och funktionella sammanhanget runt en flygplats som möjliggör av- och pålastning av passagerare och gods samt genomförandet av flygtrafiken. Området omfattar mark- och byggnadsområden samt olika zoner som används för både landside- och airside-verksamheter.

En vanlig uppdelning är rörelseområde (airside) och landside. Rörelseområdet omfattar banor, rullbanor och taxibanor samt uppställningsområden där flygtrafikens rörelser sker och där personal och fordon arbetar under särskilda säkerhetsregler. Landside omfattar terminalbyggnader, bagagehantering, ankomst- och avresetjänster samt parkerings- och väginfrastruktur. Dessa zoner är skilda av säkerhets- och åtkomstskäl, även om de ofta ligger i nära anslutning till varandra.

Säkerhet och tillträde är centrala aspekter. Tillträde till rörelseområdet begränsas och övervakas med särskilda behörigheter, ID-kort och kontroll av fordon. Personal och fordon som vistas i airside följer säkerhetsrutiner, brandskydd och visst skydd mot intrång. Flygplatsens räddningstjänst och nödberedskap finns tillgängliga för att hantera incidenter.

Regler och planering styrs av internationella och nationella normer. ICAO:s standarder och rekommendationer används i Sverige tillsammans med myndigheter som Transportstyrelsen och EASA. Informationen i Aeronautical Information Publication (AIP) guidar planering, säkerhet och driftsrutiner.

Miljö och samhällspåverkan beaktas i utformning och drift av flygplatsområden. Buller, markanvändning, vatten- och naturmiljö samt regionalt trygghet- och ekonomiskt stöd beaktas i beslut om kapacitet, expansion och förbättringar.