flygfarkoster

Flygfarkoster är fordon avsedda för flygning i jordens atmosfär. De når eller upprätthåller flygning genom aerodynamisk lyftkraft, buoyans eller en kombination av båda.

Kategorierna omfattar lättare än luften farkoster som ballonger och luftskepp, samt tyngre än luften farkoster som flygplan, segelflygplan och helikoptrar. Även tiltrotorfarkoster, eldrivna VTOL-farkoster och obemannade drönare ingår i den breda gruppen.

Historiskt sett låg utvecklingen bakom flera nyckelhändelser: Montgolfier-bröderna demonstrerade varmluftsballongen 1783; de första kontrollerade flygningarna genomfördes av Wright-bröderna 1903. Under 1900-talet förbättrades motorer, aerodynamik och kommunikation, vilket möjliggjorde kommersiell flygtrafik, militär användning och forskning.

Lyft uppnås med vingar som genererar lyft genom luftflödet, eller av buoyans i lättare än luften farkoster. Framdrivning sker med propeller-, jet- eller raketmotorer beroende på konstruktion. Lufteffektivitet och hållbarhet förbättras genom materialval och aerodynamik.

Kontroll sker via aerodynamiska ytor som roder, höjdroder och ailerons. Helikoptrar använder cykliska och kollektiva styrsystem. Modern flygning använder autopilot och elektronisk navigation.

Användningar omfattar transport av människor och varor, räddning, forskning och försvar. Säkerhet och flygsäkerhet regleras av nationella myndigheter och internationella organisationer som ICAO och IATA. Certifikat, utbildning och registrering krävs för att få flyga.