flerstegsautentisering

Flerstegsautentisering (på engelska: multi-factor authentication, MFA) är en säkerhetsmetod som kräver att användaren presenterar minst två olika typer av bevis för identitet innan tillgång ges. De tre vanligaste autentiseringsfaktorerna är något man vet (lösenord eller PIN-kod), något man har (enhet som token, smartwatch, bankkort eller mobiltelefon), och något man är eller gör (biometri eller beteendemönster). Genom att kombinera faktorer minskar risken för obehörig åtkomst även om en faktor har komprometterats.

Så fungerar det i praktiken: användaren loggar in med något man vet; därefter får användaren en andra faktor, till exempel en engångskod i en autentiseringstjänst, en push-bekräftelse, eller en fysisk säkerhetsnyckel. Om metoden kräver biometrisk verifiering kan en inloggning tillåtas endast när en matchning av fingeravtryck, ansiktsigenkänning eller liknande görs. Vissa system stöder fler än två faktorer.

Vanliga tekniker och standarder: tidsbaserade engångslösenord (TOTP/HOTP) via autentiseringsappar, push-notiser till en mobil enhet, SMS-koder, eller FIDO2/WebAuthn-säkerhetsnycklar. Därmed kan inloggningar ske utan lösenord i vissa fall, särskilt när starka autentiseringsnycklar används. FIDO2 och WebAuthn fokuserar på lösenordfria autentiseringar med biometrisk eller säkerhetsnyckelbaserad verifiering.

Fördelar och risker: MFA avsevärt minskar sannolikheten för kontoövertaganden vid lösenordsbrott och phishing, men det introducerar även nya risker som enhetsskuld, förlorad eller stulen nyckel, eller användande av mindre säkra alternativ (t.ex. SMS).

Rekommendationer: aktivera MFA som standard, särskilt för administrativa och affärskritiska tjänster. Utbyggnad bör fokusera på lösenordslösa eller phishing-resistenta faktorer som FIDO2/WebAuthn; användning av SMS bör undvikas när det är möjligt. Ha återställningsalternativ och supportrutiner vid förlorad enhet.