faktormodeller

Faktormodeller är statistiska modeller som beskriver avkastningen på finansiella tillgångar eller andra tidsserier som en funktion av ett antal gemensamma faktorer samt en idiosynkratisk komponent. Den generella formen är r_i,t = α_i + ∑_k β_{i,k} f_k,t + ε_i,t, där r_i,t är avkastningen på tillgång i vid tid t, f_k,t är faktorer, β_{i,k} är laddningar och ε_i,t är störningen. Faktorerna kan vara ekonomiska stötar, marknadsförändringar eller konstruerade byggstenar som fångats upp empiriskt.

Inom finans används faktormodeller för att beskriva systematisk risk och för prissättning av tillgångar. Vanliga varianter inkluderar strukturella och statistiska faktormodeller. Exempel på välkända modeller är CAPM (en faktor – marknadsavkastningen), Fama–French tresktorsmodell (marknad, storlek och värde) och Carhart fyrfaktor-modellen (tillägg för momentum). Andra multi-faktormodeller inkluderar q-faktormodeller och faktormodeller som bygger på principalkomponentanalys (PCA) för att identifiera implicita faktorer ur data.

Användningar inkluderar riskhantering, attributanalys av avkastning, portföljkonstruktion och riskbaserad prissättning. Estimering sker oftast genom regressionsanalys där varje tillgångs avkastning regresses mot faktorerna; faktorerna kan vara teoretiskt motiverade eller empiriskt extraherade.

Begränsningar innefattar antaganden om linjära relationer och konstant laddning över tid, risk för modellmisspecifikation och övertro på historiska relationer. Faktormodeller har utvecklats sedan 1960-talet och är centrala verktyg inom finansiell ekonomi och riskhantering.