elektrontransportkedja

Elektrontransportkedjan är en serie av redoxreaktioner där elektroner överförs mellan olika bärare. Energin som frigörs vid överföringen används främst för att pumpa protoner över ett membran och därigenom skapa en protongradient. Denna gradient driver ATP-syntas så att ATP bildas via chemiosmos. I många celler fungerar kedjan som sista steget i cellandningen där syre fungerar som slutlig elektronmottagare och bildar vatten.

I mitokondrierna är elektrontransportkedjan belägen i det inre membranet. De centrala komplexen är Komplext I (NADH dehydrogenas), Komplext II (succinatdehydrogenas), ubiquinon (koenzym Q) som överför elektroner till Komplext III (cytochrom bc1-komplexet), vidare till cytochrom c och slutligen till Komplext IV (cytochrom c-oxidase), som överför elektronerna till syre. Processen bygger upp en protongradient över membranet som ATP-syntas använder för att bilda ATP. Elektroner från FADH2 kan också nå kedjan via Komplext II utan att pumpa lika mycket protoner.

I kloroplasternas tylakoidmembran sker en liknande kedja i ljusberoende reaktioner. Elektroner överförs från vatten som spjälkas vid fotosystem II via plastoquinon, cytochrome b6f-komplexet och plastocyanin till fotosystem I och därefter till NADP+-reduktasen, som bildar NADPH. Protoner pumpas till lumen och används av ATP-syntas för att bilda ATP.

Resultatet är att elektrontransportkedjan omvandlar energi från näring eller ljus till ATP och i fotosyntesen även NADPH. Kedjan är central för energihanteringen i celler och regleras av cellens metaboliska behov samt av syretillgång i respirationen eller av ljusförhållanden och NADP+/NADPH-behov i fotosyntesen.