eftervärmning

Eftervärmning är processen att höja temperaturen på ett medium eller ett material efter att det redan har uppnått en initial temperatur. Begreppet används inom flera områden, särskilt inom energiproduktion, processindustri och byggnadsteknik. Inom energisystem förekommer eftervärmning av ånga eller gas i cykler som syftar till att öka effektiviteten och minska termisk stress.

I en ångturbinscykel, till exempel en Rankine-cykel med återuppvärmning, expanderar ånga i en högtrycksturbine och återvärms sedan i en återvärmare eller i en särskild uppvärmningssektion innan den expanderar vidare i en lågtrycksturbine. Genom att höja ångans temperatur igen ökas den genomsnittliga temperaturen för värmetillskott, vilket kan förbättra termisk effektivitet och minska fuktinnehållet i ångan. Nackdelen är att eftervärmningen kräver extra energi eller bränsle, och därför måste driftskostnaderna vägas mot prestandafördelarna.

Inom byggnadsteknik och HVAC används eftervärmning av tilluft efter värmeåtervinning för att upprätthålla komfort i kalla klimat. Inom metallbearbetning och värmebehandling används eftervärmning för att reducera termiska spänningar och för att uppnå önskade hårdhets- eller mikrostrukturella egenskaper.

Exempel på användning är kraftvärmeverk med återuppvärmda ångcykler och ventilationssystem i kalla klimat. Etymologiskt kommer ordet från svenska efter- och värmning, vilket beskriver att temperaturökningen sker efter en tidigare uppvärmning. Se även förvärmning, värmeåtervinning, Rankine-cykel, reheat.