dykardräkter

Dykardräkter är klädesplagg eller dräktsystem som används av dykare för att vistas under vatten. Deras främsta funktioner är termisk isolering, vattenbarriär och skydd mot kyla, skador och miljöfaktorer. Dräkterna används inom kommersiell dykning, undervattensarbete, marin forskning och rekreationsdykning.

Det finns huvudsakligen två typer: våtdräkter och torrdräkter. Våtdräkter består vanligtvis av neopren och tillåter viss vatteninträngning som värms av kroppen. Tjockleken varierar vanligtvis mellan cirka 2 och 5 millimeter. Torrdräkter är helt vattentäta och används när längre vistelse i kallt vatten krävs; de tillverkas ofta av trilaminate eller syntetgummi och har tätningar vid hals, handleder och ibland anklar samt ett inflationssystem som gör att användaren kan kontrollera buoyancy.

Material och konstruktion skiljer sig mellan typerna. Våtdräkter är flexibla och lätta, designade för rörelsefrihet och snabb avkylning vid längre vistelse. Torrdräkter kräver lufttillförsel via inflationsventiler och slangar och används tillsammans med torra underkläder eller säkra isoleringslager för att reglera kroppstemperaturen. Båda typerna kräver god passform och regelbundet underhåll av sömmar, tätningar och ventiler.

Historia: Dykardräkter har utvecklats från tunga dykardräkter med mekaniska hjälmar under 1800-talet till moderna våtdräkter på 1950-talet och torrdräkter som blev vanliga under 1960-talet. Idag finns en mängd olika konstruktioner anpassade till olika vatten- och arbetsförhållanden.

Säkerhet och underhåll: Korrekt passform, regelbunden kontroll av tätningar, ventiler och sömmar samt rätt underkläder är avgörande för säker dykning. Felaktig användning kan leda till kylskador, läckage eller nedsatt buoyancy.