drivhus

Drivhus är en byggnad eller struktur med transparenta väggar och tak som används för att skapa en kontrollerad miljö för växtproduktion. Genom att släppa in solljus och samtidigt behålla värme kan odling ske längre än utomhus. Vanliga glas- eller plastmaterial används som täckning, och konstruktionen kan vara av trä, stål eller aluminium. Klimatkontrollen omfattar uppvärmning, ventilation, skuggning, bevattning och ibland artificiell belysning.

Drivhus finns i olika typer, där glasdrivhus och plastdrivhus är vanligast. De kan vara helt uppvärmda, delvis uppvärmda eller ouppvärmade, beroende på klimat, odlingsintensitet och ekonomi. Användningen sträcker sig från kommersiell grönsaks- och fruktproduktion till blomsterodling och forskning.

Historiskt utvecklades drivhus i Europa från vinterträdgårdar under 17–1800-talen. Modern uppvärmd växthusdrift växte under 1800-talet och har sedan dess vidareutvecklats med nya material såsom polykarbonat och mer sofistikerad styrningsteknik.

Drivhusdrift bygger på sensorer och automatik som reglerar temperatur, luftfuktighet och ibland koldioxidhalt. Energiförbrukningen är en central kostnad, och åtgärder som god isolering, dubbla glas och användning av förnybar energi bidrar till hållbarare drift. Bevattning sker ofta med droppsystem och återcirkulerat vatten.

Fördelarna inkluderar längre odlingssäsong, ökad avkastning och skydd mot väderförhållanden. Utmaningar är höga initiala kostnader, energiberoende, vattenanvändning samt behov av teknisk kompetens och sjukdoms- och skadedjurskontroll.