dopamiinireseptorin

Dopaminreceptorn är en receptor i dopaminergiska systemet som binder signalsubstansen dopamin. Receptorerna tillhör familjen G-proteinkopplade receptorer och reglerar ett brett spektrum av centrala funktioner, inklusive rörelse, belöning, motivation, kognition och endokrin reglering.

Det finns två huvudgrupper av dopaminreceptorer: D1-liknande och D2-liknande. Inom D1-liknande finns D1 och D5, medan D2-liknande omfattar D2, D3 och D4. Receptorerna skiljer sig åt i signaltransduktion: D1-liknande receptorer aktiverar adenylylcyklas via Gs-proteiner och ökar cAMP-nivåerna, vilket leder till aktivering av PKA. D2-liknande receptorer hämmar adenylylcyklas via Gi/o-proteiner och minskar cAMP, och kan även påverka Ca2+-kanaler och andra signalvägar. D2-receptorer finns ofta som autoreceptorer på dopaminerga presynaptiska neuroner och reglerar dopaminfrisättningen.

Anatomiskt är dopaminreceptorerna särskilt närvarande i striatum, nucleus accumbens samt i ventrala tegmentum och substantia nigra, och de finns även i cortex och hypothalamus. Deras funktioner speglar receptortyp och plats: de styr motorik, kognition och belöningssystemet samt vissa endokrina processer via hypothalamus.

Farmakologi och klinik: läkemedel som påverkar dopaminreceptorer används vid Parkinsons sjukdom (till exempel L-DOPA och dopaminagonister) och psykiatriska tillstånd där D2-antagonister används som antipsykotika. Aktivitet på dopaminreceptorer kan orsaka biverkningar som extrapyramidal motoriska symtom och tardiv dyskinesi vid långvarig behandling. Receptorerna kan genomgå desensitisering och internalisering och kan bilda funktionella heterodimerer med andra GPCR, vilket påverkar signaleringsvägarna. Dopaminreceptorerna är således centrala för både normal funktion och flera neurologiska och psykiatriska tillstånd.